• Frida

Studera + Må bra = Falskt




Under hösten har en bild med en uträkning för hur många timmar arbete som krävs för att få ihop studiepoäng enligt den förväntade studietakten på universitet, cirkulerat på sociala medier. Bilden visar tydligt att det som förväntas av studerande är att de ska prestera 15 studiepoäng under en period på sju veckor. Det är vanligt på de flesta universitet där man går tre kurser på fem studiepoäng var på sju veckor. Ett studiepoäng i sin tur motsvarar i snitt 27 timmar arbete. Det här betyder 405 timmar arbete på sju veckor och om man delar dessa timmar på fem vardagar betyder det att en studerande behöver arbeta 11,6 timmar varje vardag för att uppnå den förväntade studietakten.


Studerande måste alltså arbeta närmare 12 timmar varje dag för att lyckas upprätthålla den rekommenderade studietakten. Eller alternativt studera även under helgerna. Samtidigt uppger 33 procent av universitetsstuderande i Studenthälsans undersökning (2016) att de upplever stor stress på grund av studierna. 11 procent har en förhöjd risk för utbrändhet. Med risk för att jag drar förhastade kopplingar verkar det klart att arbetsmängden och välmåendet är starkt sammankopplade och att den nuvarande arbetsmängden inte ökar studerandes välmående, utan tvärtom lägger omänskliga krav.


Under coronapandemin har många av studerandes livsviktiga kontakter uteblivit. Många studerande har under hösten flyttat till en ny stad för att studera och i många fall till städer där de inte känner någon. Därmed har ensamheten bland studerande ökat kraftigt. Det här, i kombination med den höga arbetsmängden och bristen på studiepsykologer, leder till att många studerande idag mår väldigt dåligt.


Svensk Ungdom har länge efterlyst en socialskyddsreform där även studerande inkluderas. Genom den skulle också studerande få tillgång till en skälig utkomst och ha möjlighet att studera på heltid, vilket dagens förväntningar förutsätter. Svensk Ungdom har också länge påtalat tillgången till studiepsykologer som enbart försämrats under coronapandemin. Ingen ska behöva få svaret att en psykolog inte har några möjligheter att hjälpa dig, då du äntligen sökt vård. Det skapar ingen som helst framtidstro. Alla som är i behov av vård ska också få det. Annars fungerar inte det finländska vårdsystemet.


Om vi också i framtiden vill ha en välmående arbetskraft, driftiga kommunalvalskandidater och en återhämtning efter coronapandemin behöver vi satsningar på studerande. Utan dessa satsningar kan vi säga farväl till drömmen om framtida välmående skattebetalare. Studerande är inte lata eller alltid på fest. De försöker överleva den pågående pandemin precis som alla andra, men med sämre förutsättningar.



42 visningar0 kommentarer